lannestad.blogg.se

Jag känner mig totalt slut som människa! Orkar absolut ingenting och har ont precis överallt..

I 2 dagar nu har jag bara legat på soffan, trots att jag verkligen skulle behöva städa.. Men jag ORKAR verkligen inte :(

Foglossningen är ett helvete och jag har väldigt mycket sammandragningar :/

Man skulle nog kunna säga att jag är ganska less på att vara gravid och nu längtar jag mer än någonsin efter vår bebis! Jag börjar nästan tro att jag kommer att få vara gravid för evigt...

Nu är det 38 dagar kvar och varje dag känns som en hel evighet.

Några av mina vänner har frågat om jag kommer att ha någon babyshower så att man kan lämna presenter osv. Men jag kommer inte orka anordna någonting, så vill man köpa present till bebis så går det jättebra att bara komma på en fika i så fall.

Jag vill däremot inte ha besök när bebis väl kommer, så det spelar ingen roll om ni kört 20 mil och står utanför dörren med presenter och bara "vill kika" för jag kommer inte släppa in någon innan jag känner mig redo. Jag ringer till dig om jag vill att du kommer helt enkelt.

Någonting som förbryllar mig är hur många som bara "måste" få träffa mig och bebis när den är ute?!
När vi va på askersunds cruisingen i helgen och jag mötte bekanta på gatan så var det fler än 1 person som slängde ur sig att jag minsann var tvungen att komma och hälsa på när bebisen kom.

Men att dessa personer inte visat något intresse för mig och mitt liv innan nu det spelar ingen roll antar jag?

Ärligt talat så visste jag inte vad jag skulle svara på dessa "inbjudningar" och mumlade mest för ni själv, tycker ni inte att det är fruktansvärt ytligt?

Äh, jag vet vilka mina vänner är och behöver inga nya när bebis kommer!
Nyhetens behag eller vadå?

Nu ska jag samla lite ork och ta hand om disken.
Min stackars sambo är hemma från jobbet idag, han ligger med feber:(
Han har varit sjuk till och från under hela semestern dessutom :/ så jobbigt att aldrig få vara frisk!

Tusen tack för att ni fortsätter följa mig trots min dåliga uppdatering. Jag ska försöka bli bättre på det :)

Jag fick verkligen mycket respons efter mitt inlägg om amningen och jag får än en gång passa på att tacka mina fina läsare som skriver så uppmuntrande kommentarer och mail till mig!

Nu har jag bestämt mig för att försöka att inte lyssna på alla andra hobby läkare och faktiskt bara lyssna på vad min bm säger.
Dessutom så vill jag bara inflika att det inte finns någonting som bevisat att amning förebygger mot allergier, det står klart och tydligt på Livsmedelsverkets hemsida.
Dessutom så har jag allergier och jag blev ammad. Jag känner även personer som har barn som både blivit ammade och barn som ätit ersättning och dom märker ingen som helst skillnad i varken intelligens eller sjukdomshistoria i dessa barn.

Dom som skrivit att jag bör amma för bekvämlighetens skull, (slippa värma vatten osv) för mig kommer amningen enbart vara ett hinder i vardagen. Jag skulle aldrig kunna tänka mig att sitta framför Jimmys kompisar, mina kompisar eller ens min egna familj och slänga fram brösten. Löjligt kan vissa tycka men jag har alltid haft problem med att visa mig hur som helst och visat mig inte ens utan bh för min egen syster. Jag ser dessutom inte uppvärmning av mat till mitt barn som någonting jätte jobbigt, vissa ammar och krånglar med att få igång en fungerande amning, pumpar och sparar, pumpar för att kunna gå ut så sambon kan mata osv så jag ser det som att jag inte blir bunden med min bebis vid bröstet 12 timmar om dagen. Jag kan åka och handla ensam om jag vill liksom.


Jag hinner säkert tjuta över detta många fler gånger så jag lämnar det just nu och försöker att fokusera på annat istället.

Vikt tex, många är nyfikna på hur mycket jag har gått upp i vikt och jag startade på 52 kilo och ligger nu på 65,7 kilo. Vilket alltså betyder att jag gått upp 13,7 kilo vilket är ganska normalt.

Mina tuttar har ju växt så in i bomben på dessa månader! Jag hade 70b/70c från början och nu kan jag bara ha 75d och knappt det xD
Mina gamla jeans i storlek 34 och 36/38 är ju bara att glömma och det ligger numera 18 par jeans i källaren och väntar på mig(om jag någonsin kan ha dom igen). Höfterna har ju blivit bredare under graviditeten och dom lär nog inte smalna av xD

Va det gäller mamma kläder så har jag inte köpt några! En enda tröja blev det på Ullared, men i övrigt så har jag använt mina vanliga kläder i så stor utsträckning som möjligt. Alla långa linnen har funkat perfekt och jag tycker att det är väldigt skönt att ha tighta linnen eller tröjor som håller in magen och tuttarna lite när man ska gå mycket, det blir som ett extra stöd.

Leggins är världens bästa uppfinning för övrigt! Det har funkat perfekt och det är snyggt till det mesta! Mjukisshorts och klänningar har också funkat perfekt :)!

Jag är inte en materiell person som shoppar för shoppandets skull, jag köper om jag behöver men nu med tanke på att jag är höggravid på sommaren så känns det så himla onödigt att köpa en helt ny garderob när den jag har funkar.

Nu är det bara 42 dagar kvar och jg längtar nästan ihjäl mig! Men samtidigt är jag totalt livrädd, vem fan är beredd på vad som ska komma? Allting är ju så himla nytt och nu ska jag förstå och tillgodose någon annans behov också! Detta ska bli spännande!

Bf är 29 augusti men jag har mina anledningar att tro att den lille vill komma ut tidigare. Jag tänkte att jag ska starta en liten vadslagning mellan mina vänner och den som vinner får ett litet pris kanske ?:) det vore kul om någon gissade rätt :)

Skönt att vi har både pojk och flicknamn spikade iaf så att vi slipper tänka på det också :)

Ha en bra dag mina vänner för det tänker jag ha :)

Jag överväger att amma.. Inte för att jag själv vill det egentligen, men för att så många ständigt försöker få mig att ändra mig för att "både mamma och barn mår bäst av att amma"

Detta får mig faktiskt att känna mig som världens sämsta mamma, som att jag skadar mitt barn genom att neka det som är "bäst" för mitt barn för att jag själv inte klarar av det psykiskt.

Jag har fått kommentarer som: "det finns ingen som inte KAN amma, det finns bara dom som är svaga och ger upp", "men kan du inte offra dig för ditt barn? Det är 6 månader av ditt liv, är du så egoistisk" eller "men ditt barn kommer ju vara sjukt hela tiden och kommer inte få den RÄTTA närheten"

Ja när man får höra dessa saker så känner man sig rätt dålig. Jag har ju givetvis frågat Jimmy om han vill att jag ska amma men han säger att jag ska göra det jag känner känns bäst och att han inte tror att det spelar någon roll.

Om jag skulle följa mitt eget hjärta och lyssna på vad jag själv vill så skulle jag inte amma, men vad är väl jag för egoistisk och olämplig förälder som väljer bort amning för min egen skull?

Sen att hela min kropp och mitt psyke skriker NEJ är väl skitsamma :/

Jag har gråtit i timmatal över detta och nu vet jag varken ut eller in.. Jag kanske borde "offra" mitt eget välmående för amningen som är "så" viktig? (jag har vänner som gett sina barn ersättning och det är inget fel på dom barnen)


Inte fan vet jag, känner mig bara allmänt dålig!

Tycker väl inte att jag skadar mitt barn genom att välja ersättning när så många andra barn fått det innan mitt barn.

Lustigt att folk kan acceptera gravida som röker, men så fort man inte vill amma så är man självisk och olämplig som förälder..


Så jävla less på allt!

Någonting jag har funderar mycket kring under graviditeten är min relation till mina egna föräldrar, jag har tänkt tillbaka på min bandom med större förståelse och större tålamod och insett att jag inte visat min far hur mycket jag uppskattar honom bl.a.

Jag har en komplicerad relation till min mamma som jag redan skrivit om en gång och nu kam jag berätta med sorg i mitt hjärta att jag har sagt upp kontakten med henne helt.

Jag är van med besvikelsen som tillkommer när man har en missbrukare i sitt liv och inga märkliga beteenden förvånar mig längre. Men jag tänker inte under några omständigheter utsätta mitt barn för samma sak!

Mitt barn ska inte växa upp med att behöva undra varför mormor dricker hela tiden, varför hon pratar konstigt, varför hon pratar med sig själv och får utbrott till och från.

Det är ingen bra miljö för en bebis, och visst, hon skulle kunna träffa barnet när hon är nykter... MEN när ska jag veta om hon är nykter när hon gång på gång ljuger för mig?

Nej då får det faktiskt vara! Jag har sagt till henne att hon är välkommen att vara mormor den dagen hon är helt och hållet nykter men innan dess får hon inte träffa sitt barnbarn..

Min far däremot är alltid en klippa, han står alltid stadigt på jorden och trots att han ibland kan verka lite bitter så vet jag att han är glad för så lite till skillnad från så många andra!

Min far är en väldigt givmild och omtänksam människa och han har alltid gjort det han ansett varit bäst för mig och min syster. Han har format mig till den människa jag är idag och jag är otroligt tacksam för att han stog stadigt och tog emot mig den dagen mamma åkte in på psyk och hela tillvaron förändrades. Han har stått ut med alla mina dumheter, protester och tjurigheter men alltid väntat med en stor kram i andra änden.

Min far är en väldigt känslosam och medmänsklig person som tänker på alla andras välbefinnande framför sig själv och jag kommer alltid stå i skuld till honom för allt han har gjort för mig.

Jag och min syster har inte alltid haft det så lätt och vi har fått kämpa oss fram på områden där andra kanske fått snålskjuts av sina föräldrar.

Men i dagens läge är jag så otroligt stolt och glad över att ha haft en far som varit ganska så sträng men rättvis, han har gjort mig till en vettig människa.

Jag älskar min pappa mer än ord kan beskriva och jag vet att han kommer bli en underbar morfar till våran bebis!

Min stora hjälte, nu och för alltid <3

Idag är en bättre dag :)

Jag hade ett litet mental breakdown igår och var nog lite väl deppig. Men vissa dagar önskar man att man bara kunde sjunka genom marken!

Lägesraport för idag: trött som fan och varm!!
Inte varmare än "vanligt" men när jag sitter i solen så svullnar jag upp om händer och fötter så jag håller mig inne idag :)

Förvärkarna har ÄNTLIGEN gett med sig och jag fick trots allt lite sömn inatt, somnade på soffan, haha saknade Jimmy så mycket att jag började gråta av bara tanken att sova i den stora, tomma sängen!
Det ska bli så himla skönt att få hem honom imorgon och bara för att jag älskar honom så mycket så har jag planerat att laga lite god mat och mys :)

Någonting "positivt" med att han är borta är att jag kan äta vad jag vill. Han äter inga som helst grönsaker eller rotfrukter så idag passade jag på att äta massor med sallad :)
Jag äter sallad i vanliga fall också men inte i lika stor utsträckning :)

Resten av den här dagen tänker jag bara ligga på soffan och njuta av en bra bok :) mer än så orkar inte min stackars höggravida kropp.

Nu längtar jag något otroligt efter vår bebis och jag ser fram emot den dagen vi blir en familj på riktigt :)

Jag måste även passa på att tacka mina underbara läsare som alltid lyckas muntra upp mig när humöret sviktar. Jag hade en tanke på att lägga ner bloggen men nu blir det nog kanske så att jag har den kvar :) svårt att veta vad man ska skriva om bara, jag vet ju inte vad andra vill läsa om xD

https://cdn3.cdnme.se/4142681/7-3/pic_51e185e2ddf2b35ed468fe95.jpg" class="image">

Jag är så jävla trött på att vara gravid!

Nu ligger jag här med förvärkar som kommer med 10 minuters mellanrum och tjurar över att det aldrig kan få vara bra!

Är det inte foglossning så är det någonting annat och jag längtar efter den dagen jag vaknar upp och känner att jag inte har ont någonstans :(
Jag är jättetrött och skulle egentligen vilja sova en stund men jag är så himla täppt i näsan och min nässpray är slut, vilket innebär att jag måste åka in till 7eleven och köpa en ny men jag har verkligen ingen ork och har faktiskt för ont för att orka röra på mig.. Dessutom så kräktes jag nyss för andra gången ikväll... Yeeeeeey va kul!

Nu ska jag dra täcket över huvet och gråta lite över allt det jobbiga och hoppas att imorgon är en bättre dag!
Vi får väl se om det blir ett besök på förlossningen om inte värkarna ger med sig, jag orkar egentligen inte åka dit och krångla men snart kanske jag blir så illa tvungen.. Synd att man inte är fullgången så bebis faktiskt får komma så man slipper oroa sig för att den föds för tidigt!

Hoppas alla andra har en superbra fredag!

Idag har vi varit hos vår underbara barnmorska. Jag är så himla nöjd med henne och om det är någon som ska gå på mödravården i Motala så rekommenderar jag henne starkt! Hon heter Marie och är en jättego människa :)

Alla värden såg bra ut och sf måttet låg på 31 vilket är normalt men något i underkant för att vara 32 fullgångna veckor! Bebisen låg fortfarande med huvudet neråt men var lite ruckbar så den är alltså inte helt fixerad men huvudsaken är att den stannar så nu :) hjärtljuden låg runt 140 så den var en aning lugnare denna gång till skillnad från förra besöket då dom låg mellan 160 och 170.

Jag blir lika förvånad varje gång när barnmorskan berättar hur duktiga vi är som slutat röka så fort vi fick veta att vi skullens barn. Jimmy slutade faktiskt en stund innan och har sen dess bara feströkt.
För mig var det en självklarhet att sluta den dagen jag blev gravid.
När man bestämmer sig för att skaffa barn så kommer man inte längre i första hand och din kropp är ju inte bara din längre, du ska vara ditt barns källa till näring, blod, syre och så mycket annat!

Du är ansvarig över att din bebis utvecklas som den ska och jag skulle aldrig sluta klandra mig själv om min bebis föddes för liten eller med bestående men för att jag var egoistisk och rökte!
Man kan sluta bara man vill och har motivation och vad är mer motiverande än din lilla bebis? Är verkligen ett beroende och ett nikotin-sug viktigare än att din bebis föds frisk och välskapt?

Jo visst är det många rökare som föder fullt friska barn men det finns även dom som har otur då förlossningen startar för tidigt, barnet föds för litet, moderkakan lossnar osv osv.

Visste ni att varje gång man tar ett bloss som gravid så är det som om du skulle krama åt runt navelsträngen på bebisen och strypa syre och blod tillförsel.

Är det bara jag som tycker att detta är anledning nog till att sluta röka när man väntar barn?

En tanke som slog mig när jag tänkte på detta var: känns det inte väldigt konstigt och fel när man röker och känner sitt barn sparka i magen? Känns det inte pinsamt att gå in på en mack eller butik och köpa cigaretter när man är gravid? Det som förvånar mig mest är att det verkar vara så accepterat nuförtiden! Att folk nästan blir förvånade när man säger att man slutat röka och frågar varför..

Eller dom som säger: men du kan ju röka lite bara? Man måste ju inte sluta bara för att läkarna säger det.

Nej vet ni vad, jag kan för allt i världen inte förstå varför man utsätter sitt ofödda barn för någonting så farligt. Jag kan knappt äta en panodil utan dåligt samvete liksom xD

För inte skulle du väl ge en cigarett till en liten bebis och tända på?
Det är i princip detta du gör när du röker!

Jag antar att jag kommer att få en hel del hetsiga kommentarer men jag står fast vid min åsikt: är man gravid så ska man inte röka! Tack för mig :*
Ha en bra dag mina vänner. :)


http://www.vardguiden.se/Tema/Gravid/Livsstilsfragor/Tobak/

Ännu en ny vecka och nu känns det faktiskt som tiden går väldigt fort :)!

Allting börjar falla på plats och det ska bli så underbart skönt att spendera tid med min älskade sambo som går på sin semester nu. Han skulle bara ha jobbat halvdag imorgon för att sedan följa med mig till bm men han blir hemma hela dagen eftersom han är sjuk stackarn :(

Han tar bara ut 2 veckor semester nu och sparar två veckor tills bebis kommer vilket jag faktiskt tycker är väldigt klokt av honom :)

Imorgon (idag eftersom kl är över 12) ska vi som sagt till bm. Vi bokade en längre tid den här gången för att kunna gå igenom förlossningen och tiden efter.. Jag missade ju nämligen föräldrautbildningen, smart som jag är! Men om jag ska vara riktigt ärlig så känns det faktiskt bättre att ha en liten utbildning med bara henne och Jimmy och slippa allt annat folk.

Jag är ju inte ett dugg orolig inför förlossningen så jag vill bara få det grundläggande förklarat för mig så är jag nöjd:)

Jag ska försöka komma ihåg att fråga om bricanyl mot alla dessa förvärkar så jag får sova någon gång och be henne se så att inte livmodertappen påverkats då jag haft ett par riktigt intensiva veckor...
Vi vill ju inte att bebis ska komma för tidigt!

Jag satt och funderade lite tidigare idag och fick lite smått panik när jag insåg att det faktiskt inte är alls långt kvar nu! Snart är vår bebis här och nu vill jag gärna få klart det sista så vi kan slappna av och bara njuta av varandra och vårt liv innan bebis kommer och tar över.

Men jag längtar faktiskt som en idiot nu och jag är så nyfiken på hur den lilla kommer se ut, om det är en tjej eller kille, om den har något hår, vem den kommer likna mest osv osv :)

Jag hoppas det blir en riktigt söt bebis :p

Nu ska jag försöka mig på att sova lite :) jag ska försöka slänga in ett inlägg efter besöket hos bm imorgon!
Sov gott allihopa :)

Jag har fått besked ifrån försäkringskassan om att jag inte kommer att få någon sjukpenning för hela den här perioden jag har varit sjukskriven.

Dom har hört av sig till min arbetsgivare för att bekräfta min årsinkomst och arbetstimmar under 2012 men hon har inte svarat.

Om detta var medvetet eller inte ifrån hennes sida vet jag inte men jag har varit alldeles för ledsen för att orka ta tag i problemet. Under hela den här tiden har Jimmy fått försörja mig och jag har inte haft någon inkomst över huvud taget.

Nu måste jag åka till försäkringskassan och prata med dom. (det går nämligen inte att få tag på dom på telefonen om man inte vill sitta i kö i 2 timmar) och jag kan bara hoppas att dom kan hjälpa mig på något sätt.

Det som känns värst är att detta även kommer att påverka min föräldrapenning om hon inte svarar dom när jag ska ansöka om den också. Då får jag den absolut lägsta oavsett vad jag gör.

För den som aldrig varit sjukskriven förut eller som ska ansöka om föräldrapenning för första gången så är hela jävla systemet en djungel och jag känner faktiskt inte att jag fått den hjälpen jag behöver!

Jag önskar, av hela mitt hjärta att jag hade kunnat jobba under min graviditet och slippa alla dessa problem men när kroppen säger ifrån så blir man tyvärr tvungen att lyssna.

Nu har till och med tanken slagit mig att hoppa på första bästa skitjobb som finns och skita i vad kroppen säger bara för att få in lite pengar.
Men eftersom jag vet att det kan skada bebisen om jag mår dåligt så får jag väl helt enkelt försöka lösa problemet på annat sätt..

Inte konstigt man är deppig...


Idag har både jag och Jimmy legat på soffan faktiskt, han har feber och ont i halsen stackarn! Jag är bara allmänt trött. Ryggen börjar verkligen ta stryk av den extra tyngden nu känner jag.

Jag lyfter på hatten för alla andra gravida som jobbar hela graviditeten och kan inte säga annat än att jag är sååå avundsjuk!

Hoppas ni mår bra där ute!

https://cdn1.cdnme.se/4142681/7-3/pic_51d48c92ddf2b32a23ec30a1.jpg" class="image">

Jag har kommit på mig själv med att "boa" in mig hemma. På sista tiden har jag pysslat med allt möjligt, men det som fick mig att inse detta var alla dessa blommor! Det började med att jag fick några blommor av pappa efter att jag lyckats mörda alla mina!

Jag insåg att det faktiskt var ganska roligt att se dom växa sig större ^^

Nu har jag blommor överallt känns det som och det blir bara fler och fler!

Men jag antar att det är helt okej att bli tokig i blommor :) det är ju hälsosamt att ha mycket blommor hemma :)

Nu har jag även börjat tvätta bebiskläder och funderar på vad man ska köpa för filt till vagn och spjälsäng! Mycket att tänka på, men sååå mysigt! Vagnen står bara och väntar och jag längtar mer och mer efter våran älskling:)

Sambon och jag ligger på en helt underbar nivå just nu och det känns verkligen som att vi förstår varandra på ett helt nytt sätt!

Jag är nöjd med tillvaron och jag tillåter mig själv att flyta runt på rosa moln och bara vara lycklig :)