Saker jag lärt mig under livets gång:

1: det kan vara en bra ide att vända sig om innan man börjar gå. 
Det kan stå en lyktstolpe fit for fight precis bredvid dig! 


2: om du nyss petat dig själv i ögat med en mascaraborste så bör du inte försöka använda samma borste för att ta ut sminket ur ögat, 
det är en DÅLIG ide! 


3: man ska helst duscha UTAN kläder.. 

4: det spelar ingen roll hur mycket man gråter, den söta, fluffiga lejonungen kommer ändå inte hoppa genom tv rutan och bo hos dig! 


5: McDonalds kaffe är jävligt varmt! Intas VARSAMT! 


6: sätt aldrig på duschkranen innan vattnet blir varmt, du kommer hoppa in i väggen av chocken och därav orsaka en hjärnskakning!

7: att svänga på rullgrus i 70 km/h på en vespa är inget jag rekommenderar (också hjärnskakning) 



8: om det känns som att det antagligen borde finnas en vägg precis där du ska gå så borde du antagligen dubbelkolla, den kan vara gjord av glas!

9: vattna inte dina kaktusar 1 gång om dagen (yepp, i killed them) 


10: om någonting ser äckligt ut och luktar vedervärdigt så kommer du antagligen inte tycka att det smakar gott heller! Just saying! 



11: säg aldrig "jag vilar bara ögonen" till din sambo, pappa eller syster! Dom vet att du ljuger för att få sova en stund till;) 

12: man bör inte smsa på fyllan, inte heller ringa! In fact så borde man inte tillåta fyllon att använda telefon what so ever!

13: att säga "fan va du är tråkig" till bartendern kommer inte öka dina chanser att få en ny drink! 


14: om du pillar på grejen i
Halsen för att kolla vad som händer och hur den känns så kommer du med största sannolikhet att kräkas.


15: att stänga av väckarklockan och tänka att man säkert vaknar om 5 minuter är en URUSEL ide! 


Hoppas mina misstag gjorde er något klokare ;) 
"Vem är du?"

Vilken bra fråga, ibland vet jag faktiskt inte själv.

Jag är en mamma, ett barn, en ungdom, en sambo, en vän, en syster och en dotter.

Jag är både trygg och helt vettskrämd av livet.


Mina bakslag och negativa upplevelser har nog format mig mest till den jag är idag.

Min mamma är alkoholist och jag har inte alltid haft det lätt! 

Men jag ser detta som att det även kom något bra utav det! Samma stund som min son föddes så tänkte jag "jag kommer ALDRIG vara som min mamma" och det kommer jag heller aldrig bli! 

Jag är en person som är ganska bestämd, jag vet för det mesta vad jag vill och låter sällan någon trampa på mig. Jag är också väldigt mån om  mina medmänniskor och tror att allt gott du gör får du tillbaka tillslut.


Jag värdesätter ärlighet och jag försöker i största mån att aldrig döma någon innan jag vet hela sanningen (sen vet man ju att det ibland blir fel ändå).

Men i grund och botten är jag en stor tönt! 
Jag kan värka väldigt hård och säker utifrån men inuti är jag ungefär lika mjuk som min dallriga mamma-röv ;) 

Vissa dagar kan jag gråta floder i evigheter för att jag trampar på en insekt eller råkar putta till min katt.. Jag kan även hata mig själv i flera timmar om jag säger något dumt till någon på skoj och inte vet om dom fatta eller inte.. 



Jag är en riktig softie ;) 

Jag är också väldigt osäker, och känner mig otroligt liten och övergiven från och till.. 

Om den största sanningen ska fram så vet jag INTE vem jag är utan min sambo..
Han är den som har format mig, räddat mig och skyddat mig.

Jimmy är den som stått vid min sida i vått och torrt och alltid brytt sig, alltid fått mig att känna mig hel trots att jag saknat en mamma och alltid tröstat dom dagarna jag inte riktigt vet vem jag är.

När jag träffade Jimmy så var jag väldigt trasig.

Jag va 16 år gammal, bodde hos pappa och fick absolut inte bo hos mamma för socialen. Jag hade en kontaktfamilj i Motala som jag idag är otroligt tacksam över och det var på så sätt vi träffades! 
Jag som 16 åring...

Jag stannade hans bil (på fyllan) och ville åka med och det slutade i alla fall med att jag hånglade upp honom när han körde (så kan det gå) och dagen efter sov jag hos honom, sen dess blir han inte av med mig ;) 

Från vänster: Bisse, Ronja, Anna, Jimmy , jag och någon halv människa ;) här va jag också 16 år och vi hade precis börjat träffas


Men jag är så otroligt glad och tacksam över att jag har honom. Hade jag inte träffat honom så vet jag ärligt talat inte om jag hade varit här idag. Jimmy har lyft ni från botten till toppen, han motiverade mig i skolan, övertalade mig att börja med körkortet, han har hjälpt mig med allt från himmel och jord och han är verkligen halva mig!


Tack Jimmy för att du har gjort mig till den person jag är idag och för att du räddat mitt liv, för att du fått mig att må bra i dom mörkaste stunderna och kan skratta med mig (eller åt mig?) när jag ramlar in i duschen och andra klumpiga grejer! 

Tack för att du älskar mig trots att jag har fula fötter, pratar med våra katter, gör misslyckade muffins, läser hela nätterna, är nymfoman och aldrig kan hålla käften när du ska sova.

Tack för att du aldrig dömer mig trots  att jag dansar med dammsugaren, hoppar på dig och tvångsgosar, kletar hårfärg i hela handfatet och lägger hårspännen överallt.


Du har gett mig en livsglädje som jag behövde när jag va 16 år och livrädd för livet, du har gett mig trygghet och stabilitet, rutiner och kärlek.

Jag är ingenting utan Jimmy.

Nu vet ni vem jag är! 



Jag är lite nyfiken bara! Hur många är det som följer min blogg? (Läser med jämna mellanrum?) 
Jag kan ju se statistiken men jag är lite nyfiken på om någon verkligen sitter där hemma och längtar efter nya inlägg eller om det är en sysselsättning i brist på annat att göra? 
 

Så vad säger ni?



Idag vill mattheo inte sova någon annanstans än på mig.. Lite småjobbigt.. Men vad gör man inte för sin lilla plutt.


Han har det lite jobbigt just nu. Har varit förstoppad, haft svamp på tungan och nu vill han inte äta riktigt ordentligt (han får i sig tillräckligt men vill inte tutta ordentligt osv) så jag ska ringa BVC imorgon. Man känner sig så maktlös när dom små mår dåligt:( 

Nu ska vi försöka sova lite. Mattheo Sover på mitt bröst och armen så jag har lagt kuddar på Varje sida av mig så han inte ramlar ner ;) men jag vaknar så fort han rör på sig iaf :) såfort han gnäller minsta lilla dessutom (Jimmy vaknar inte) haha ;) 
Sov gott :* 



"Ska du gå någon utbildning eller fortsätta jobbanär Matteho är redo för dagis? Om du nu har valt att sätta honom på dagis..?"

Det var en bra fråga och faktiskt någonting jag själv funderar mycket på! 

Vi ska väl ha Mattheo på dagis när det är dags men jag vill ha honom hemma så länge det går.



Jag vet inte riktigt vad jag ska göra efter mammaledigheten.

Jag funderar på om jag ska plugga och försöka göra det mesta på distans och jobba lite då och då samtidigt så jag kan vara hemma med mattheo så länge som möjligt. 

Jag vill inte att dagis ska uppfostra mitt barn. All heder till dagis och det är ju tur att det finns! Men jag vill nog inte att mattheo ska börja redan när han är 1 år eller yngre. 

Sen vet vi ju inte riktigt hur det blir, vi har inte pratat så mycket om det än heller. Jag försöker leva i nuet och njuta av varje dag med min skatt men ibland är det svårt när jag tänker på att det är kortvarigt och att jag måste lista ut vad jag ska göra.



Eftersom jag jobbat i restaurangbranschen hela tiden i princip så är det svårt att hitta något annat, därför vill jag nog ha nån annan utbildning.

Arbetstiderna inom restaurang är ju inte ultimata :)! 

Nu ska jag bädda ner mig med min älskling och försöka få mig lite sömn ;) 
Godnatt mina vänner och ovänner :*


Jag har världens idétorka så jag vet inte vad jag ska skriva om riktigt..


Men ni får gärna komma med förslag? 
Familjelivet är det bästa och mysigaste som finns! Den dagen jag blev mamma blev jag komplett som människa! ❤️

Vi önskar alla läsare en trevlig kväll :)
5 onödiga fakta om mig. 



1. Jag luktar på allting som jag ska äta... 

Fråga mig inte varför men jag känner mig tvungen att lukta på allt innan jag äter det, man skulle nog kunna kalla det en tvångstanke.. 


2. Jag är rädd för utvecklingsstörda. 

(Jag tänker på dig fiffi när jag tänker på utvecklingsstörda)
Jag tycker med andra ord inte illa om dom, jag är genuint livrädd för utvecklingsstörda. Detta kom efter att. Jag blev jagad genom halva skolan i åttonde klass av en utvecklingsstörd kille som högg efter mig med en gaffel. Fruktansvärt skrämmande! 

3. Jag är sjukt ful när jag sover! Ser ut som en bulldog och har halva ögonen öppna.

4. Jag har fruktansvärt dåligt minne och är virrig i huvet. 

Kan tex sätta på vattenkranen och gå därifrån.. Min telefon tappar jag bort minst 10 gånger per dag (Jimmy blir tokig på mig) och jag har lagt nycklar i kylskåp, skafferiet osv osv 

5. Jag blir elak om jag inte får närhet.

Yepp, jag blir en bitch rent ut sagt om jag inte får närhet tillräckligt ofta. (jag är lite som en bebis) 
Jimmy har det minsann inte lätt ;) 





Oj va svårt att svara! 
Jag har väl egentligen ingen "plan" kring Mattheos uppväxt. Mitt ända mål är väl att han ska känna sig trygg och uppskatta små saker i livet. Tex:

Se värdet i pengar, alltså inte få allt man vill ha när man vill ha det! När jag växte upp så hade vi det ganska jobbigt ekonomiskt och jag har alltid fått kämpa själv för det jag velat ha. Jag började jobba ordentligt när jag va 17 och har mer eller mindre lyckats försörja mig själv sen dess bortsett från när jag fick foglossning och inte kunde jobba.

Han ska uppskatta och respektera äldre, såsom lärare, mig och Jimmy, jaha vuxna i största allmänhet. Jag har aldrig kallat mina föräldrar dumma saker, pekat finger osv och inte heller mot lärare. Visst har jag käftat emot ibland i  äkte fjortisanda men jag har alltid visat respekt och bett om ursäkt om jag betett mig dåligt.



Jag vill inte att mina vänner eller familj är fulla inför mattheo, inte heller röker i hans närvaro. Barn ska få vara barn utan massa fyllon runt omkring.

Jag vill att han ska uppskatta att vara ute, visa respekt för djur och natur: alltså inte slänga skräp, behandla djur illa osv..


Jag kommer att försöka uppfostra min son till att bli en ödmjuk och god människa som hjälper sina medmänniskor! 

Haha jag hade visst en del att säga om det iaf ;p 

Nu till ett annat ämne: "skrik och panik"

Alla vet ju att bebisar skriker mer eller mindre, nu har jag fått en väldigt snäll och glad bebis (peppar peppar) men han kan vara riktigt hemsk ibland rent ut sagt! 


Som idag tex. Idag har Mattheo haft en riktig "jag tänker gnälla för allting och mamma får absolut inte äta, gå på toa eller duscha" dag! 

När ens vanligtvis underbara gulliga lilla solstråle helt plötsligt förvandlas till ett glädjeätande monster så är det minsann inte långt till tårar.

Ibland vägrar han verkligen sova dessutom (som idag) och i dessa stunder kan jag titta på honom efter många frustrerade timmar och tänka "sov nu för helvete ung*****" 

Detta kan låte hemskt för någon som inte ha egna barn, men ibland tänker man så!! 

Givetvis säger jag inte det till honom och jag försöker ha tålamod, räkna till 10, andas i fyrkanter, trekanter och alla jävla former som finns! 

MEN innerst inne tänker jag "SOOOOOOOV INNAN JAG DÖÖÖÖR" 

Man måste få känna så ibland och jag tror faktiskt dom flesta gör det ibland. Huvudsaken är att det inte går ut över barnen :) 

Att vara föräldraledig är ingen dans på rosor och det är sannerligen inte som dom fina mysiga reklamerna när mamma och barn ligger och myser i ett kliniskt rent hem på duniga kuddar med nylockat hår och snyggt smink..

det ser snarare ut såhär: säckiga byxor och ännu säckigare ögon, håret i en bulle och osminkad. Roande av bebis så gott man kan för att sedan stressdiska, städa, tvätta och i mån av tid äta.


Vissa dagar är bara jättemysiga också givetvis! 

Men va gäller bebis skrik så påverkas jag inte direkt så att jag får panik så fort han skriker, jag är faktiskt ganska tålmodig när det gäller Mattheo även om han är gnällig och krånglig..

När man älskar någon så mycket, har burit honom i magen, känt varje spark, hicka och rörelse i nio månader, varit med om en förlossning, fått upp honom på bröstet är den lyckligaste i hela världen... Då gör det inget att han gnäller vissa dagar, för han är MIN son och jag avgudar och älskar honom :) 


Tack till mina trogna läsare som fortfarande hänger sig kvar :) och ställ gärna fler frågor :) 
Många har frågat mig om hur sexet blev efter förlossningen (märkligt att alla finner sånt nöje i detaljer om mitt underliv) ;) 
Så jag tänkte att jag kunde ge er en liten inblick i det mest intima!

Som ni kanske listat ut vid det här laget så är jag inte så privat av mig och jag delar gärna med mig av mina upplevelser om det kan hjälpa någon annan.

So here it goes! 

Dom blivande mamma trodde att det skulle vara som att kasta in en trumpinne i en gympasal rent ut sagt, att det skulle vara slappt, stort och helt och håller kaputt resten av livet.

Slapp, slött och likgiltigt!

Här har jag gått med övertygelsen om att jag kommer bli utbytt av en Barbara eller något i den stilen pga en obrukbar muff lika stor som omkretsen på en basketboll ungefär.

Dröm om min förvåning när vi för första gången provade att ha sex efter förlossningen! 

Ha! Vilken chock jag fick :p 
Det va ingen trumpinne i nån gympasal här inte och helt plötsligt fanns det ingen gigantisk megamage ivägen! 

Gissa om jag nästan skuttade av lycka när jag faktiskt insåg att sexet var BÄTTRE och skönare än innan förlossningen! 

Vem kunde ana att barnafödande kunde vara så fantastiskt?;) 



Föda barn är nog det absolut bästa min kropp har varit med om! (Om man bortser från mina degklumpar till tuttar och hängröv) 

Nu kommer vi till en annan fråga: hur, när och var vi har sex eftersom mattheo är med oss hela tiden..

Well.. 
 när han sover är ju att föredra.. Eller va tycker ni? Känns dumt att ge grabben bestående men innan han ens kan gå stackarn ;p tänk er själva att se er mamma och pappa ligga och skumpa runt.. BIG no. no.! 

Hur och var är väl inte så relevant egentligen ;) 

En bekant till mig bad mig att skriva lite om hur en vanlig dag här hemma kan se ut ungefär så jag tänkte försöka mig på att redogöra för ett dygn ungefär.

Kl 6-7 vaknar mattheo och vill ha mat. NU på en gång, helst igår.
Med andra ord så är han jättehungrig! 
Men han brukar sova mellan 11-12 till klockan 6-7 på morgonen så det är inte så konstigt att han är hungrig. ( jag svälter alltså inte mitt barn ;))

Efter det brukar han somna om bredvid mig och vaknar sedan vid 9-10 och vill ha mat igen, sen vill han gärna ligga och prata och busa lite. Mestadels så försöker vi oss på att lösa politiska frågor såsom invandringspolitik och lagförslag om modersmjölkersättning men vi har inte kommit fram till om vi har fastställt all fakta än så vi har ännu inte ringt Reinfeldt ;) 


Efter det brukar han somna nån timme och sen är det bara att gå upp, ge honom medicin (han har svamp på tungan) och sedan sätta honom i babygungan så jag kan diska flaskor (nackdelen med att inte amma). 


Han brukar somna efter ett tag och vakna när han vill ha mat, men försöker jag mig på att äta frukost så vaknar han direkt! Det är som att han har nån inbyggd matradar som snappar upp när jag/vi ska äta..


Sådär håller det på under dagen, nu har han ganska långa vakenperioder så han kan vara vaken ganska länge när han väl bestämt sig! 



Under dagen försöker jag hinna så mycket jag kan här hemma. (Diska, plocka, tvätta osv samtidigt som jag försöker hinna med mig själv.

Ibland är en toapaus längre än 2 minuter rena lyxen! 

Vissa dagar vill min lilleman inte alls vara själv och jag måste ha honom i bärsele hela tiden (världens mest briljanta uppfinning för övrigt!) och man lär sig ganska snabbt att göra det mesta med honom på magen! 


På eftermiddagen försöker jag hinna med att laga mat i mån av tid tills min sambo kommer hem, annars lagar han maten. Sen brukar jag lämna mattheo till honom ett tag så jag får hå på toa, duscha, diska eller vad jag nu ska göra. Här hemma turas vi om att gå på toaletten! 

För det mesta får mattheo följa med mig in på toan och ligga på skötbordet (jag håller ena handen på honom) men ibland vill man faktiskt ha lite extra tid på sig (if you know what i mean?)  och då får Jimmy ställa upp ;) 

På kvällen brukar vi titta lite på tv, sedan gör vi oss redo för natten (diskar flaskor, kokar vatten, häller upp pulver osv). 

Mattheo brukar sova från 10-11 till 12 och sen äter han och sover som sagt till 6-7. Vissa nätter vaknar han vid kl 3 men inte så ofta som tur är! 

I övrigt så har vi världens snällaste och finaste bebis :) 

Är det något ni undrar över så fråga gärna ;p