lannestad.blogg.se

Någonting jag har funderar mycket kring under graviditeten är min relation till mina egna föräldrar, jag har tänkt tillbaka på min bandom med större förståelse och större tålamod och insett att jag inte visat min far hur mycket jag uppskattar honom bl.a.

Jag har en komplicerad relation till min mamma som jag redan skrivit om en gång och nu kam jag berätta med sorg i mitt hjärta att jag har sagt upp kontakten med henne helt.

Jag är van med besvikelsen som tillkommer när man har en missbrukare i sitt liv och inga märkliga beteenden förvånar mig längre. Men jag tänker inte under några omständigheter utsätta mitt barn för samma sak!

Mitt barn ska inte växa upp med att behöva undra varför mormor dricker hela tiden, varför hon pratar konstigt, varför hon pratar med sig själv och får utbrott till och från.

Det är ingen bra miljö för en bebis, och visst, hon skulle kunna träffa barnet när hon är nykter... MEN när ska jag veta om hon är nykter när hon gång på gång ljuger för mig?

Nej då får det faktiskt vara! Jag har sagt till henne att hon är välkommen att vara mormor den dagen hon är helt och hållet nykter men innan dess får hon inte träffa sitt barnbarn..

Min far däremot är alltid en klippa, han står alltid stadigt på jorden och trots att han ibland kan verka lite bitter så vet jag att han är glad för så lite till skillnad från så många andra!

Min far är en väldigt givmild och omtänksam människa och han har alltid gjort det han ansett varit bäst för mig och min syster. Han har format mig till den människa jag är idag och jag är otroligt tacksam för att han stog stadigt och tog emot mig den dagen mamma åkte in på psyk och hela tillvaron förändrades. Han har stått ut med alla mina dumheter, protester och tjurigheter men alltid väntat med en stor kram i andra änden.

Min far är en väldigt känslosam och medmänsklig person som tänker på alla andras välbefinnande framför sig själv och jag kommer alltid stå i skuld till honom för allt han har gjort för mig.

Jag och min syster har inte alltid haft det så lätt och vi har fått kämpa oss fram på områden där andra kanske fått snålskjuts av sina föräldrar.

Men i dagens läge är jag så otroligt stolt och glad över att ha haft en far som varit ganska så sträng men rättvis, han har gjort mig till en vettig människa.

Jag älskar min pappa mer än ord kan beskriva och jag vet att han kommer bli en underbar morfar till våran bebis!

Min stora hjälte, nu och för alltid <3