Skrik, panik och svar på frågor!
1kommentarer
Oj va svårt att svara!
Jag har väl egentligen ingen "plan" kring Mattheos uppväxt. Mitt ända mål är väl att han ska känna sig trygg och uppskatta små saker i livet. Tex:
Se värdet i pengar, alltså inte få allt man vill ha när man vill ha det! När jag växte upp så hade vi det ganska jobbigt ekonomiskt och jag har alltid fått kämpa själv för det jag velat ha. Jag började jobba ordentligt när jag va 17 och har mer eller mindre lyckats försörja mig själv sen dess bortsett från när jag fick foglossning och inte kunde jobba.
Han ska uppskatta och respektera äldre, såsom lärare, mig och Jimmy, jaha vuxna i största allmänhet. Jag har aldrig kallat mina föräldrar dumma saker, pekat finger osv och inte heller mot lärare. Visst har jag käftat emot ibland i äkte fjortisanda men jag har alltid visat respekt och bett om ursäkt om jag betett mig dåligt.
Jag vill inte att mina vänner eller familj är fulla inför mattheo, inte heller röker i hans närvaro. Barn ska få vara barn utan massa fyllon runt omkring.
Jag vill att han ska uppskatta att vara ute, visa respekt för djur och natur: alltså inte slänga skräp, behandla djur illa osv..
Jag kommer att försöka uppfostra min son till att bli en ödmjuk och god människa som hjälper sina medmänniskor!
Haha jag hade visst en del att säga om det iaf ;p
Nu till ett annat ämne: "skrik och panik"
Alla vet ju att bebisar skriker mer eller mindre, nu har jag fått en väldigt snäll och glad bebis (peppar peppar) men han kan vara riktigt hemsk ibland rent ut sagt!
Som idag tex. Idag har Mattheo haft en riktig "jag tänker gnälla för allting och mamma får absolut inte äta, gå på toa eller duscha" dag!
När ens vanligtvis underbara gulliga lilla solstråle helt plötsligt förvandlas till ett glädjeätande monster så är det minsann inte långt till tårar.
Ibland vägrar han verkligen sova dessutom (som idag) och i dessa stunder kan jag titta på honom efter många frustrerade timmar och tänka "sov nu för helvete ung*****"
Detta kan låte hemskt för någon som inte ha egna barn, men ibland tänker man så!!
Givetvis säger jag inte det till honom och jag försöker ha tålamod, räkna till 10, andas i fyrkanter, trekanter och alla jävla former som finns!
MEN innerst inne tänker jag "SOOOOOOOV INNAN JAG DÖÖÖÖR"
Man måste få känna så ibland och jag tror faktiskt dom flesta gör det ibland. Huvudsaken är att det inte går ut över barnen :)
Att vara föräldraledig är ingen dans på rosor och det är sannerligen inte som dom fina mysiga reklamerna när mamma och barn ligger och myser i ett kliniskt rent hem på duniga kuddar med nylockat hår och snyggt smink..
det ser snarare ut såhär: säckiga byxor och ännu säckigare ögon, håret i en bulle och osminkad. Roande av bebis så gott man kan för att sedan stressdiska, städa, tvätta och i mån av tid äta.
Vissa dagar är bara jättemysiga också givetvis!
Men va gäller bebis skrik så påverkas jag inte direkt så att jag får panik så fort han skriker, jag är faktiskt ganska tålmodig när det gäller Mattheo även om han är gnällig och krånglig..
När man älskar någon så mycket, har burit honom i magen, känt varje spark, hicka och rörelse i nio månader, varit med om en förlossning, fått upp honom på bröstet är den lyckligaste i hela världen... Då gör det inget att han gnäller vissa dagar, för han är MIN son och jag avgudar och älskar honom :)
Tack till mina trogna läsare som fortfarande hänger sig kvar :) och ställ gärna fler frågor :)
1 kommentarer
jennie
18 Oct 2013 01:20
haha åh jag känner igen allt du skriver! jag vet inte vad jag egentligen förväntade mig skulle hända när han kom men jag har verkligen fått världen vänd upp och ner haha. men gud vad härligt det är att ha en liten son, precis som du säger - man har ju liksom varit med helt från början (obviously ;))
älskar din blogg, jag har inga vänner och mina systrar bor en bit bort men din blogg känns verkligen som en vän haha. Och gud vad fin han är, din lilla son :)
Kommentera