Tankar, tvivel och mammor
3kommentarer
Jag är så sjukt dålig på att blogga!
Jag är faktiskt sjukt dålig på det mesta... Det är få saker jag är bra på, att göra marinad är en av dom, en annan är att måla. Det är jag hysat bra på..
Annars så är jag ganska kass på det mesta.
Men ni kanske undrar vad jag sysslar med om dagarna eftersom jag bloggar så sällan?
Jo jag myser med min prins! Jag passar på att gosa, busa, prata och sjunga för min lilla sötkorv!
Jag har faktiskt funderat på att lägga ner bloggen, eftersom jag bloggar så dåligt så får jag dåligt samvete.. Onödigt att få dåligt samvete för att jag uppdaterar dåligt om mitt liv kanske man kan tycka... MEN jag känner nästan att jag sviker dom som faktiskt följer mig kontinuerligt.
Vad ska jag skriva om?
Jag har sån jävla idétorka så det är inte klokt!
Men jag kan väl berätta om att vi har renoverat vårt vardagsrum, detta har tagit ganska lång tid med tanke på att all tapet satt lös så vi har fått skrapa bort skiten ända in till "väggen". Tro mig, det är INTE lika spännande och roligt som att skrapa en trisslott.
Lägg på en bebis på det och vardagliga sysslor så är det lika med KAOS i hela vårt hem!
Men det blev bra tillslut iaf och du håller vi successivt på att återställa ordningen efter atombomben som tycks ha slagit ner!
Bättre bilder kommer!
Jag har även haft ännu en inte strid angående min mamma.
För att göra detta klart och tydligt så har hon alltså inte alltid druckit! När vi var små så var hon en förträffligt bra mamma, säkert bättre än många andra. Hon såg alltid till att vi hade det vi behövde och fanns där dygnet runt, sjöng sånger och bäddade ner oss när vi skulle sova..
Det är nog därför jag har så svårt att släppa tanken på henne, att ha en mamma som faktiskt "fungerar".
Det gör så ont i mig att tänka på henne och känna sorg och tomhet efter någon som jag älskar så mycket! Men jag mår för dåligt över hennes beteende för att orka ha henne i mitt liv.
Jag har därför valt nu att inte bjuda henne på dopet. Detta låter säkert väldigt illa och dåligt utav mig men jag orkar inte mer!
Jag orkar inte med att bli lovad gång på gång att hon ska bli nykter för att sedan bli besviken. Jag har gett henne såååå många chanser och blir lika besviken varje gång. Men nu får det vara nog!
Mattheo påverkas ju av att jag är ledsen så jag ska försöka sluta sörja den mamman jag en gång hade och drömmer om och istället sträva efter att vara en bra mamma själv.
Det är bara så svårt.. För jag är så jävla arg.. Jag går runt med en evig, kokande och glödhet ilska inom mig för allt hon gjort, sagt och allt som hänt.
Jag vill ha min mamma tillbaka...
Allt detta får mig att tvivla på mig själv som mamma. Gör jag rätt? Är jag en bra mamma? Är jag en dålig mamma bara för att jag faktiskt varit ute på krogen 2 gånger sen han föddes?
Är jag dålig för att jag lämnat honom hemma med sin pappa två kvällar på dom här tre månaderna sen han föddes? Egentligen så vet jag att jag inte är det.. Men jag är så jävla rädd att göra "fel".
Det är så sjukt mycket tankar som rör sig i mitt huvud från och till så det blir inte mycket tid över till att blogga.
Men däremellan är livet helt underbart! Vi har världens finaste och goaste son! Han "pratar" och ler mycket och nu har han precis upptäckt sina händer :)!
Det är så fint att se ett barn växa, utvecklas och leva! Så häftigt att se det allra största leendet gå över till en sur min för att sedan övergå till gallskrik på en sekund! 
Att massera armar och ben på honom efter ett bad och se hur han verkligen slappnar av, ler och pratar förtjust för att sedan somna!
Så lycklig och oskyldig! Inga problem i hela världen förutom hunger och trötthet :) 
Det finaste av allt är när han sover med mig på morgonen,( på natten sover han i sin säng) när jag pussar honom på pannan och han ler i sömnen..
Så fin och perfekt!
Jag är så lycklig att jag fått den stora äran att få kalla mig mamma till min underbara son!
Det är det absolut viktigaste just nu! Att få njuta och beskåda denna underbara skatt vi har ! 
Godnatt mina fina läsare! Tack för att ni aldrig ger upp hoppet om mig :)
3 kommentarer
Vivi
09 Nov 2013 01:15
Roligt att läsa igen!
Och kul att du delar med dig av ditt hem, väntar spänt på bilder!
jennie
10 Nov 2013 23:14
Men åh, blogga bara så länge det är värt det! Klart det inte ska ta tid och energi och skuldkänslor från dig - vi lever vidare även om det är tråkigt hehe. Nej men seriöst, blogga hut ofta eller sällan du vill (eller inte alls)!
Usch jag går alltid också och stressar över att göra "rätt". Tycker detär svårt att vara en 21-årig mamma för jag får för mig attalla tittar och dömer. Men jag tror att så länge sönernaär nöjda kan vi också vara det :)
Och folk har ingen rätt att lägga sig i din familjesituation, försök att bara stå för det du tror är bäst för dig och din son!
Anonym
15 Nov 2013 08:56
Vad jag har sett o läst o hört om verkar du vara en grym mamma, Mattheo är en lycklig son som fått äran att ha dig som mamma, du är även en underbar person, du får aldrig glömma de. Tvivla aldrig på dig själv som mamma eller individ :) O om du nångång tvivlar beror de på att du vill mattheos absolut bästa, du är o kommer alltid vara den bästa mamman för honom! / Emma Lidberg
Kommentera