lannestad.blogg.se

Jag känner att jag nog måste be min älskade sambo om ursäkt..

På sista tiden har jag varit som en mentalpatient av många olika anledningar.. Vissa gånger har han gjort fel och vissa gånger har jag surat utan anledning..

Just ikväll så tjura jag ihop för att han ville vända på sig och sova och inte krama om mig, egentligen ingen big deal antar jag..

Han vill ju gärna ligga själv när han sover och tycker att det blir varmt och jobbigt att kramas, vilket jag nog reagerade lite starkt på..

Nu sitter jag alltså här med skägget i brevlådan ( framför tv:n i vardagsrummet) med mitt täcke, min laddare och mitt läppsyl som en jävla fjortis och ångrar att jag gick ner..

Detta är ett återkommande fenomen hos mig "agera innan du tänker".
Jag flyr alltså situationen när jag blir arg eller ledsen.

Nu hade jag dock ingenting att bli sur över men gravidhormonerna stiger mig åt huvudet och nu sover Jimmy så jag kan ju inte gå upp och väcka honom för att be honom om ursäkt heller.

Fy fan va jobbigt det måste vara att leva med mig, just nu vill jag bara att bebisen ska komma så att jag får bli JAG igen.

Jag orkar knappt med mig själv

USCH!

Förlåt för att jag är en sån jävla bitch älskling.