Ensam är stark, eller?
2kommentarer
Jag vet att jag segar med inläggen xD och jag förstår verkligen om ni tröttnar på mig!!
Nu ligger jag här, återigen mitt i natten bredvid en snarkande Karl och gräver ner mig under mitt oändliga berg med tankar..
Någonting som tig ganska hårt när jag var hos bm sist var att under mina 20 minuter i väntrummet så är det många gravida som kommer och går med sina mammor med sig eller sin partner..
Min sambo har varit med under båda ultraljuden men jobbar ju alla andra gånger så han kan tyvärr inte följa med.. Någon familj har jag inte inom 5mils radie heller, vilket resulterar i att jag alltid är den som vaggar in där i min ensamhet med en klump i halsen när jag ser alla sitta och prata glatt med sina familjemedlemmar om hur bebisen mår idag och vad barnmorskan sa förra gången osv..
Jag kanske är töntig, vad vet jag.. Men jag känner mig väldigt ensam i största allmänhet och vill nog inte besvära sambon med att "behöva" känna när bebisen rör på sig osv..
Jag är i min egna bubbla liksom..
I mitt stilla sinne så vet jag att jag skulle behöva komma utanför huset oftare och träffa vänner, byta miljö osv, men å andra sidan så är det inte många vänner som finns kvar nu. Och det är få människor jag kan vara öppen med och berätta hur jag känner.. Nu är jag snart en enda stor boll med känslor som kan explodera när som helst och jag vet inte vem jag ska avlasta mig på?
Jag är inte typen som gråter ut mot någons axel direkt..
Jag längtar tills våran älskling kommer så jag kanske känner mig hel tillslut.. Det känns som om ordet "familj" är någonting främmande för mig, hormonerna spökar otroligt mycket.
2 kommentarer
Johanna
23 May 2013 06:48
Hej. Jag är lite i samma situation. Min sambo va med på tre ul (behövde göra en extra koll då magen inte växte) annars har jag kört racet själv. Och visst kan de vara så som du skriver att de är jobbigt att se alla andra med partner eller mamma med sig. Men samtidigt tänker jag att min sambo är iväg och tjänar pengar för våran överlevnad. Han finns där för oss. Men vi tjänar mer på att han jobbar än att han följer med oss för att kontrollera järnvärden med mera. När liten är ute sen kommer vi kunna umgås hur mycket som helst och vi har inte förlorat några pengar. :) men jag förstår dig. Och hormonerna hoppar lite extra. Men du är stark som går dit själv varje gång:)
tess
26 May 2013 20:39
Vi har sån tur att vi kan få sena tider runt 19.00 hos våran barnmorska för besöken, då kan min man följa med :) En gång fick jag ta med svärmor ;) "Du är modig du", sa barnmorskan :D
Kommentera